Ja, det skulle man inte tro om Pelle när man ser honom. Vaddå? Jo, att han är så händig och teknisk. Tänk vad han kan hjälpa Jens att laga och fixa när Jens inte kan. När Jens sitter där och undrar: “hur ska jag nu lösa detta?”, då kommer Pelle och hjälper..eller stjälper?
Här ser ni den nyfikna katten Odon och en någorlunda cool Pelle!
Vi var och hälsade på Pelles kattkompisar i somras. Och Pelle gillar dem, dem ser ju så mjuka ut och kommer fram och håller honom sällskap!
I somras skulle mannen gå över till grannhuset och tog nymfparakiten Pelle med sig på axeln. Detta brukar fungera bra eftersom Pelle är en fegis och stannar kvar på axeln..men naturligtvis inte denna dagen. När dem precis har nått det andra huset så händer någonting och Pelle får för sig att han ska minsann flyga sin väg! Och inte bara så där störta ner på marken som han brukar och sen vettskrämd komma springande tillbaka. Nej då..iväg flyger han och där förstod jag verkligen uttrycket: känna luft under vingarna! Han tar sig en rejäl tur över trädgården och vips så är han borta! Så jag och mannen springer runt där ute vid halv tio tiden på kvällen och ropar: “Pelle, var är du?” Vad annars kan man göra? När vi springer runt där och gapar efter honom så hör vi en fågel skrika..och det är ingen trög duva, elakt skrattande skata eller hest kraxande kaja. Nej, det är en rädd, högt skrikande Pelle!! När vi lokaliserat var skriket kommer ifrån springer vi ditåt och upptäcker till vår stora förvåning att den lille hariga nymfparakiten Pelle Frost sitter på taket på trevåningshuset mittemot. Där fick vi för att vi lät hans vingpennor växa! Arma oss…
Mannen går upp i huset och precis när han öppnar takluckan så sticker Pelle, han flyger..ja han flyger som han aldrig gjort förr! Jag springer efter med näsan i vädret för att hålla ögonen på honom. Till slut landar han på grannens balkongräcke, på andra våningen. Grannen är inte hemma och Pelle ska inte komma ner, “nä, det kan ni glömma”. Tror ni man blir frustrerad?
Mannen öppnar ett fönster i trappuppgången och efter mycket lockande å pockande så får han fatt på Pelle, äntligen! Då var det bara att hålla honom i ett fast grepp och gå hem..
Vad lär vi oss då av detta? Jo: om vi ska ta ut Pelle så kommer vi hålla fast honom, ha honom i bur eller ha vingklippt honom. För Pelle älskar ju att känna gröngräset mellan tårna som oss alla andra!
Fast jag skulle väldigt gärna vilja ha en flightsuit till honom..då hade vi kunnat ta med honom överallt 🙂 En med jordgubbar på kanske, som den här snygga gojjan har?
Alla vi som har eller har träffat nymfparakiter undrar ju varför dem ska skrika så mycket och varför dem är så fruktansvärt ettriga ibland..idag fick vi iallafall svaret på varför vår nymfparakit, Pelle är sådan..
Pelle får som ni vet en citronmelissplanta då och då. Men det han gjorde för några dagar sen tog priset alltså!
Först satt han så nära plantan han kunde och bet på den. Sen klättrade han upp i plantan och började åma sig, knapra på växten och flaxa med vingarna! Vi vet inte riktigt vad det tog åt honom..
Se på bilderna nedan!!
Häromdagen var vår nymfparakit Pelle inte nöjd med sin plats på buren så han gav sig ut på nya upptåg. Men hans bur är faktiskt mitt på köksbordet, och mannen min har gjort en anordning så att han kan sitta och titta ut genom fönstret ut på de andra fåglarna. Men inte ens det passar ibland, vilka pretentioner han har!
Så jag hörde hur det flaxade i köket, men tänkte inte mer på det. När jag senare kom ut i köket så var det den här scenen som mötte mig 🙂
Visst är han för go? 😀
Som ni har förstått så är Pelle en väldigt nyfiken filur. Han smakar, knaprar och undersöker allt väldigt ingående. Han biter på sladdar, gnager på trä, biter sönder kartonger och blommor. Men vår kära nymfparakit är faktiskt även väldigt teknisk! Titta själva!
Pelle är en nymfparakithanne som är cirka 6 år gammal. Han har haft en bostad innan han kom till oss för cirka 4 år sen. Som ni ser har han genomgått en del förändringar, men han är fortfarande lika skarp i färgerna. Så här har ni han, vår fina Pelle!
